ViS statements

Texten nedan i pdf-format

1. System som stödjer parallellitet

Vi kan se att man från ansvarigt håll i allt större utsträckning efterlyser större parallellitet inom vuxenutbildningen. Deltagarens tid inom utbildningssystemen ska kortas och effektiviseras genom kombination av olika studieformer och aktiviteter. Samtidigt som dessa krav eller önskemåls ställs så bortser man från att de nuvarande systemens utformning inte stödjer en sådan parallellitet. Indelningen i skolformer och tillfälliga verksamhetsområden kanske inte i första hand utgör systemhinder, men de ger inte heller på ett tillräckligt tydligt sätt ett aktivt stöd för ökad parallellitet. Den politiska debatten på nationell nivå handlar i huvudsak mer om riktade statsbidrag och mindre om vad man vill ska känneteckna verksamheterna för att av riksdagen beslutade mål ska uppnås. De tillfälliga satsningarna går ibland stick i stäv mot gällande riksdagsbeslut om mål och riktlinjer varför den nationella styrningen inte alltid blir trovärdig.

ViS anser att det är nödvändigt med en översyn av dagens system för den samhällsstödda formella vuxenutbildningen med målsättningen att skapa ett sammanhållet system som river dagens gränser mellan olika verksamheter oberoende av huvudman och som stöder en sammanhåller infrastruktur för vuxnas lärande.

2. Bättre förutsättningar för att vuxenutbildningen ska kunna lösa sitt uppdrag

Under tiden från Kunskapslyftet har den kommunala vuxenutbildningen utvecklats till en
gränsöverskridare mellan utbildnings-, arbetsmarknads-, integrations- och tillväxtpolitik. Alla dessa områden har ett tydligt lokalt och regionalt perspektiv och bygger på det breda samhällsuppdrag vuxenutbildningen har enligt riksdagsbeslut. Beroende på den behovsbild som finns i den aktuella kommunen så kan kommunernas vuxenutbildning alltså vara ett verktyg inom flera politikområden, förutom utbildningspolitik även arbetsmarknads-, social-, tillväxt- och integrationspolitik. Dessa utgångspunkter beslutades av riksdagen 2001 då det gäller reformeringen av vuxenutbildningen och speglar även gällande lagstiftning. Tyvärr reflekteras inte denna bredd i varken mål, strategier, system eller övriga ambitioner, varken på nationell eller på lokal nivå, utan där återfinns vuxenutbildningen tydligt inom utbildningspolitikens område som en ”skolform” bland alla andra. För detta har såväl regeringar som myndigheter ett särskilt ansvar att med utgångspunkt i riksdagsbeslutet från maj 2001 verka i denna riktning. Regeringar med olika färg har under tid starkt hänvisat till detta beslut men inte alltid i handling agerat därefter. Huvudmannaskapet för dessa områden ligger på ett flertal nivåer; det kommunala ansvaret för komvux, särvux och sfi, det statliga ansvaret för arbetsmarknadsåtgärderna, det statliga ansvaret för viss eftergymnasial yrkesutbildning och etableringsåtgärderna samt det regionala ansvaret för kompetensplattformsarbetet. Detta skapar en situation där samordning inte i första hand stöds av systemuppbyggnaden, utan av den individuella förmågan till samarbete på lokal nivå. I denna struktur upplevs inte minst systemkrockar då det gäller gällande regelverk vilket alltså inte på något sätt stöder utvecklingen för en sammanhållen infrastruktur för vuxnas lärande. Vi kan avslutningsvis konstatera att den vuxenutbildning kommunerna ansvarar för steg för steg fått ett utökat uppdrag inom arbetsmarknadspolitikens område utan egentligt stöd i gällande lagstiftning, och där egenförsörjning sätts upp som mål för studierna. Vi anser att det är en logisk utveckling om man betraktar hela målbilden, men att en permanent säkerställd resursförstärkning är nödvändig med hänsyn tagen till de resurser som ligger i det generella statsbidraget och som bör tydliggöras från statens sida.

ViS anser att det behövs en specifik vuxenutbildningslag, som tar utgångspunkt i de flerfaldiga uppdrag som vuxenutbildningen enligt formella beslut redan har, och renodlar huvudmannaskapet. ViS anser också att kommunernas vuxenutbildning bör ges ett formellt ansvar för s.k. arbetsmarknadsutbildningar, och att dagens statliga resurser inom Arbetsförmedlingen förs över till kommunal nivå och att den vuxenutbildning kommunerna ansvarar för blir ett strategiskt verktyg för såväl samhället som för den enskilde att bidra till kompetensförsörjning och tillväxt. Vidare bör myndighetsstrukturen också anpassas därefter för att den samlade vuxenutbildningen ska få goda förutsättningar för att lösa sitt samhällsuppdrag.

3. En konjunktursäkrad vuxenutbildning

Oavsett politisk färg på regeringarna så kan vi konstatera att det finns ett grundläggande sätt att se på hur vuxenutbildningen ska användas . I lågkonjunktur prioriteras yrkesutbildningar och arbetsmarknadspolitiska mål, medan i högkonjunktur betonas teoretiska utbildningar och mer traditionella utbildningspolitiska mål. Detta trots att de av riksdagen beslutade målen för den samhällsstödda vuxenutbildningen är breda och betydligt mer mångfasetterade. Inte minst finns det en tendens att de mål som handlar om personlig utveckling och demokratiaspekter ignoreras i den
politiska debatten. Vi kan också konstatera att efterfrågan på utbildning inte går eller enligt beslutade mål ska gå i takt med detta synsätt, och att denna typ av försök att konjunkturanpassa vuxenutbildningen lätt hamnar i ofas, inte minst med gällande lagstiftning. Dessutom leder detta till en synnerligen ryckig och svårförutsägbar resurstilldelning till vuxenutbildningen, både på lokal och nationell nivå.

ViS anser att det är nödvändigt att säkerställa en stabil resurstilldelning och mer långsiktiga mål för vuxenutbildningen som gör att kommunerna kan skapa en verksamhetsmodell som tar hänsyn till konjunktursvängningar och regionala förutsättningar. I detta sammanhang är det viktigt att också konstatera att kommunerna kompenserats i det generella statsbidraget för en omfattande verksamhet. I dagsläget innebär de kommunala prioriteringarna att bristen på en likvärdig tillgång till vuxenutbildning utifrån gällande lagstiftning är mycket uppenbar. Utan att staten reagerar på detta eller för en seriös diskussion om detta.

4. Alternativ till dagens upphandlingssystem

Vuxenutbildning som genomförs på entreprenad av enskilda anordnare är idag en realitet för många kommuner. Dagens system där entreprenaderna upphandlas inom ramen för LOU fungerar dock inte längre i praktiken. Långa och dyra upphandlingsprocesser med regelmässiga överklaganden stjäl resurser från både kommuner och enskilda anordnare, och försämrar ytterst möjligheterna för individerna att få en flexibel och aktuell vuxenutbildning.

ViS anser att det är nödvändigt att ett fungerande alternativ till dagens upphandlingssystem tas fram.