ViS konferens 2020 – en klassiker i nytt format

Ända sedan ViS bildades är den årligen återkommande konferensen på vårsidan den viktigaste mötesplatsen för vuxenutbildare i landet. Den spelar också en betydande roll som förbundets ansikte utåt mot politiker, myndigheter, organisationer och utbildningsanordnare. Ursprungligen var det ett samarrangemang med Linköpings universitet men efter några år blev det ViS egen konferens.

Konferensformen och samarbetet med universitetet i Linköping ärvdes från ViS föregångare, R-vux. De yttre formerna har till stora delar varit likartade även om teman, rubriker och innehåll varierats och speglat förändringar både i styrdokument och i det omgivande samhället. Det finns ingen statistiskt säkerställd bild av hur sammansättningen av konferensdeltagare förändrats under åren men troligen har andelen lärare minskat. De senare åren har kan man spåra en förskjutning från ett innehåll som delvis rört sig från frågor kring den pedagogiska kärnverksamheten mot frågor av övergripande policykaraktär. Även konferensernas arbetsformer har delvis ändrat karaktär; från ett stort utbud av valbara seminarier mot föreläsningar i större grupper.

I år det dags för en mera genomgripande förändring av konferensstrukturen. Större interaktion mellan medverkande/deltagare är en viktig nyhet, ökade möjligheter för konferensdeltagarna att kommunicera med varandra är en annan.

Anna Ekström, Foto: Bengt Jönsson

Att planera och genomföra en konferens av den här storleken kräver lång framförhållning och mycket arbete där många människor är inblandade. I den här artikeln vill vi ge inblick i både förberedelsearbetet och de tankar som ligger bakom. Några korta tillbakablickar finns också invävda i texten.

Redan vid tiden för 2019 års konferens gjordes en preliminärbokning av lokaler för 2020. Då började också styrelsen det idémässiga arbetet och utsåg en arbetsgrupp bestående av 6 personer. I år är det Anna Falkström – Olsson, rektor för sfi i Linköping, som har huvudansvaret. Liksom de senaste åren köper ViS också en del tjänster från Tretton2 och TM Event, mera om detta längre fram.

Foto: Bengt Jönsson

Så här beskriver Anna de tankar som ligger bakom ett nytt format och nya arbetsformer.

Vi ville skaka om konferensen lite i år, testa ett nytt format och framför allt skapa förutsättningar för en interaktiv konferens. Vi vill att deltagarna ska vara mer aktiva, komma med inspel och samverka på riktigt. Därför möblerar vi stora salen med runda bord där vi kan sitta tio personer vid varje bord. På det sättet skapar vi möjligheter till samtal på ett sätt som vi inte har haft tidigare. Det innebär att årets upplaga är mera slimmad än tidigare konferenser. Föreläsarna kommer att få möjlighet att mingla runt bland borden och deltagarna för att öka interaktionen ytterligare. Konferensen gästas av Sveriges samlade krafter inom vuxenutbildningen, ett unikt tillfälle att fånga upp erfarenheter och goda idéer som kan förbättra vår fantastiska vuxenutbildning ytterligare. 

Vi har utgått från utvärderingar av genomförda konferenser. Vi skalar av programpunkter som inte har uppskattats och ökar på med sådana som har fått positiva omdömen. Ett inslag från förra året som fick mycket positiv feedback var ViS egen workshop. Resultatet från denna workshop gav oss underlag för innehållet i vårt program i Almedalen 2019. Tanken är att vi ska fortsätta att skapa ”röda trådar” mellan våra aktiviteter, trådar som våra medlemmar själva är med och skapar.

Clarion Sign vid Norra Bantorget i Stockholm, där årets konferens äger rum, erbjuder tyvärr inga bra ytor för utställare. Därför har vi denna gång valt att inte sälja några utställarplatser. Vi hoppas att våra trogna utställare ändå väljer att delta på konferensen och vi hoppas återse dem i Linköping 2021 där förutsättningarna för utställningar är mycket bättre.

Jonas Jonsson har under sina år som styrelseledamot och ordförande för ViS en bred erfarenhet av många konferenser. Så här resonerar Jonas kring några av mina frågor.

Konferenserna brukar samla deltagare från många olika yrkeskategorier. Här finns lärare, administratörer, studie-och yrkesvägledare, chefer, politiker, forskare och flera andra. Hur arbetar man för att alla ska känna att åtminstone delar av konferensinnehållet är relevant? Finns det någon kategori som man gärna skulle se vara mera representerad?

Liksom tidigare år strävar vi efter att belysa vuxenutbildningen och dess förutsättningar ur många perspektiv. Ambitionen är att de olika programpunkterna ska vara intressanta för en bred målgrupp. Konferensens nya format bjuder mer än tidigare in till diskussion och utbyte mellan konferensdeltagare och dessa diskussioner berikas naturligtvis av att deltagarna har olika erfarenheter med sig. En förhoppning är att vi ska kunna locka fler politiker till konferensen än vad som har gjorts tidigare. Konferensen bör vara ett utmärkt tillfälle även för den politiska nivån att hålla sig uppdaterad kring, och stärka sin kunskap om, vuxenutbildningen. 

Varje år görs en utvärdering av konferensen. Vilka kritiska röster har hörts och i vilken utsträckning har det påverkat utformningen nästa gång?

Efter varje konferens går vi noggrant igenom utvärderingen för att se vilka områden som behöver utvecklas. Återkommande har varit ett önskemål om ett mera organiserat utbyte mellan konferensdeltagarna. Detta har vi tagit fasta på inför årets konferens. Formatet inbjuder till diskussion och erfarenhetsutbyte, samtidigt som det ger goda möjligheter till att fånga konferensdeltagarnas synpunkter i för vuxenutbildningen viktiga frågor och få input kring vad man ser som viktigt för förbundet att driva framöver.

Den verksamhet som bedrivs inom vuxenutbildningen ligger i många fall nära folkbildningens verksamhet. Hur avspeglar det sig i fråga om till exempel deltagare och medverkande? Under den period då konferensen var ett samarrangemang med Linköpings universitet fanns det representation från folkbildningen i planeringsgruppen.

Det har inte gjorts någon riktad satsning för att locka fler från just folkbildningen till konferensen. Samtidigt är konferensinnehållet av en sådan karaktär att det måste vara intressant för alla som på något sätt jobbar med eller stödjer vuxnas lärande. I många fall har ju till exempel folkhögskolorna också en verksamhet som ligger nära den formella vuxenutbildningen. På många håll ökar sfi i folkhögskola. Därmed hoppas vi naturligtvis att många även från folkbildningen ska komma till konferensen.

Med tanke på antalet deltagare totalt är det ett väldigt svagt intresse för årsmötet. Vad beror det på och vilka grepp har tagits och tas för att få flera engagerade?

Jag tror att det är lätt att man lämnar över till ett antal aktiva att ta ansvar för förbundet och dess verksamhet. Förhoppningsvis tycker man att verksamheten utvecklas i en riktning som man är nöjd med och då kanske man väljer att inte själv aktivt engagera sig i så hög grad. Från styrelsens och övriga aktivas sida vill vi dock arbeta för att få mer input från medlemmarna. Genom att under konferensen som helhet försöka fånga medlemmarnas synpunkter i olika frågor vill vi betona den möjlighet till inflytande över verksamheten som finns. Ser man att detta efterfrågas, ser man förhoppningsvis också att man har en reell påverkansmöjlighet på de beslut som fattas vis årsmötet. Årsmötet planeras in vid en tidpunkt under konferensen som vi hoppas ska få fler att stanna kvar och delta.

Så här tänker Anna och konferensgruppen kring några ytterligare frågor om årets konferens.

Allt tyder på att de flesta kommuner kommer att brottas med ekonomiska åtstramningar under de kommande åren. Hur påverkar det prissättningen av konferensen och finns det en risk för ett minskat deltagarantal (förutom att deltagarantalet begränsas)?

Eftersom vi skruvar på formatet i år behöver vi begränsa antalet deltagare. Vi är medvetna om att många kommuner har ett tufft ekonomiskt läge men vi hoppas ändå på en bred representation från Sveriges kommuner och utbildningsföretag.

På tidigare konferenser har det förekommit inslag som till stor del haft karaktären av underhållning. Hur uppskattat har det varit? Blir det några sådana inslag i nästa konferens?

Vi är medvetna om att det är balansgång mellan inslagens karaktär men vi har landat i att vi vill att deltagaren ska lämna konferensen med en skön känsla. Inslagen med underhållande karaktär leder till den känslan.

Några andra spännande nyheter 2020?

Vi kommer att bjuda in de myndigheter som är kopplade till utbildningssektorn för ”myndighetsmingel”. Vi hoppas att se Skolverket, Skolinspektionen, CSN, SPSM med flera på plats i pauserna för att mingla med deltagarna.

Vi ersätter också den traditionella middagen med en härlig after work. Här får deltagarna ytterligare möjlighet att mingla och nätverka med konferensens samtliga aktörer.

En viktig kvalitetsaspekt för en konferens är den efterföljande dokumentationen. Hur ser ni på den frågan?

Eftersom konferensen har karaktären av att vara en stor workshop kommer allt arbete (alla tankar, synpunkter och konkreta förslag) att dokumenteras runt varje bord i stora salen. Denna dokumentation kommer sedan att sammanställas och delges olika aktörer inom vuxenutbildningen. Dokumentationen ger också ViS inspel för fortsatt styrelsearbete och tema för till exempel kommande Almedalsvecka.

Foto: Bengt Jönsson

Tre av konferensens nyckelpersoner

Mikael Andersson är sedan många år ett bekant ansikte för konferensdeltagare. Han har med några år undantagna varit moderator, till att börja med ensam och senare tillsammans med Johan Winsborn. Båda har erfarenhet av att arbeta såväl ensamma som i par och på min fråga om för/nackdelar svarar de samstämmigt att de bara upplevt fördelar med att vara två. Förutom att det blir mera livfullt och omväxlande för publiken så är det väldigt bra att ha en samtalspartner om man snabbt behöver ta ställning till tex. justeringar i tidsschemat. Två personer hör och uppfattar också mera än en vilket är betydelsefullt vid panelsamtal och då man ska fånga upp frågor från publiken. Slutligen är det ur arrangörssynpunkt en extra trygghet att veta att man har två personer som, om något oförutsett inträffar, skulle kunna ersätta varandra

Men Johan och Mikael är inte bara moderatorer. På styrelsens uppdrag och i nära kontakt med planeringsgruppen ansvarar de också för en del kontakter med föreläsare, det är ett arbete som pågår kontinuerligt från början av hösten och fram till konferensdagarna. Här kommer bådas stora kontaktnät väl till pass.

Även om båda har stor rutin så krävs ett omfattande planeringsarbete för själva moderatorsrollen. En väl genomtänkt planering skapar trygghet som gör det lättare att improvisera. Ett visst inslag av improvisation är nödvändig för att skapa engagemang och spänning.

Mikael, som varit med längst, ser med glädje tillbaka på tidigare konferenser och har en mycket positiv helhetsbild både av konferensinnehållet men också av det goda samarbetet med planeringsgruppen och styrelsen som helhet. Under de här åren har ViS utvecklats till en betydande och respekterad aktör i vuxenutbildningsvärlden. Här har konferenserna spelat en viktig roll.

Några av de mest minnesvärda ögonblicken har varit då någon föreläsare verkligen lyckats engagera publiken. Ett lysande exempel på detta är då Hans Rosling medverkade.

Svårast att hantera, tycker Mikael, har varit några av de panelsamtal som förekommit. Här har det tyvärr förekommit medverkande med mycket vaga kunskaper om vuxenutbildning och dess villkor.

 

Tina Malmström är troligen mera okänd för konferensbesökarna men gör ett jättejobb med att ordna många praktiska frågor. Det kan handla om att boka biljetter till medverkande, att hantera anmälningar och att sköta kontakter kring lokaler och mat.

Tina började arbeta med arrangemangen då konferensen var i Linköping men senare har hon också engagerats på andra platser. Hennes insatser får mycket beröm av alla som är involverade i planeringsarbetet.

 

Hur blir det i framtiden?

Det är nu några år sedan konferensen senast ägde rum i Stockholm. De närmast föregående åren har den varit ett par gånger i Linköping, i Göteborg och i Uppsala. Vilka tankar finns om konferensens lokalisering de närmaste åren? Skulle man kunna tänka sig att den ”gamla modellen” med en nära koppling till en lokal arrangör återuppstår? Så här tänker Jonas.

Foto: Bengt Jönsson

Vi har i nuläget ingenting klart vad gäller kommande konferensers lokalisering. Vi vet dock att Linköping brukar uppskattas som konferensort och jag tycker själv om lokalerna där. Samtidigt ser vi oss naturligtvis om efter andra bra alternativ så vi är öppna för förslag. Vi har vid flera tillfällen diskuterat om den tidigare modellen ska återupptas men hittills har vi valt att primärt säkerställa tillgång till för konferensen väl anpassade lokaler samt en lokalisering som ger rimliga restider för så många som möjligt.

 Vi ser med spänning fram mot konferensdagarna i slutet av mars då de nya konferensgrepen kommer att testas i verkligheten!

 

Text: Hans Melén